Gnäll, gnäll, gnäll...

Simon har varit hur mysig och glad och go som helst ett bra tag nu. Till och med nätterna har fungerat bra, med i stort sett bara ett uppvak.

Men nu är Gnällmon tillbaka. Nätterna består av gnäll och gråt. Ingenting hjälper. I morse gav jag upp lite i kl 7. Då gick vi upp. Men det var visst inte heller bra. Gnäll, gnäll, gnäll.. Upp i famnen, ner på golvet, upp i famnen, stå upp, sitta ner, upp igen osv osv. Puh.
Hoppas verkligen att det bara är en kort fas som snart är över.
Idag är Simons pappa hemma så när han vaknar är det den här mamman som stänger in sig i sovrummet ett tag...

(Just nu sitter Simon i min famn och petar på mina tänder occh skrattar. Inte BARA gnäll tack och lov.)